2018

Tunnans namn: ”Ode till Östersjön” Som handlar om den vertikala migrationen eller vad som händer under ett dygn i det tempererade haven.

Ett hav med sommar, höst, vinter och vår kallas ”tempererat”. Östersjön är ett sådant hav men ovanlig i sitt slag eftersom det är ett innerhav med stora delar bräckt vatten. För att förstå innerhavarnas sårbarhet i ett sådant hav citerar jag Nordiska Nationalnyckeln:” Sveriges fastlandskust är ungefär 11500 km lång, och utmed denna kust varierar salthalten i havet på ett sätt som saknar motstycke i världen. Längst i norr finns Bottenviken med nästan helt sött vatten. I Stockholmstrakten innehåller ytvattnet en salthalt av 6 promille, i Öresund 15 promille och i norra Skagerack omkring 30 promille.”

I Östersjöns södra delar finns 15 större, för ögat synliga bottenarter och alla härstammar från marin miljö. Mot i Bottenviken där lever endast fyra större synliga arter som alla härstammar från sötvatten.

Som den i själen Bohuslänning jag är känner jag mig mer hemma och har lättare att förstå den näringskedja som fiskar av marin härkomst i tempererade vatten har för att upprätthålla en livsviktig kontinuitet och hålla våra hav friska. Därför har jag valt att på min tunna framställa några av de fiskar och bottenindevider som lever i södra Östersjöns fria havsyta från 0-250m. djup t.om. Gotlandsdjupet. Fiskar och djur som behöver en salthalt av 7 promille.

Jag har delat in min tunna i fyra delar:” Dag, Skymning, Natt och Gryning.

DAGEN: När ytvattnet är fritt från de individer, som inväntar mat, sparar energi och dväljs där inget ljus når, längst ner på och i bottensedimentet. Då kan det i det klara solbelysta vattnet plötsligt glittra till av osynliga mikroalger, växtplankton, som absorberar solljus och bygger ihop koldioxid och vatten till socker. Denna underbara process kallas fotosyntes. Växtplankton förökar sig genom celldelning, ger ifrån syre som ger energi och som är grunden till allt liv på jorden. På tunnan har jag förstorat upp och gjort synliga några av dessa organismer.

Makrillen som saknar simblåsa är dömd att alltid hålla sig i rörelse och befinner sig på en mellannivå i vattenpelaren tillsammans med Horngäddan (Näbbgäddan). Sillen den går heller inte gärna ner till botten utom när den leker. Fiskar av detta slag kallas ”Pelagiska” medan de som jagar nattetid och går hela vägen från botten till ytan kallas ”Semipelagiska”. Alltid bottenlevande är ”Bentiska”

SKYMNINGEN: När mörkret sänker sig över havet blir det fart på havsfåglarna. De vet att det är nu fisken de vill åt kommer upp till ytan, dykande tar de alla byten de kan innan det blir helt mörkt. Från botten simmar djurplankton upp för att äta växtplankton. Fiskar, allt efter storlek, följer efter mindre djur än dem själva. Nu är det matdags.

NATTEN: Alla de som befinner sig i det yttre ytlagret är nu helt upptagna med att få i sig så mycket energi som möjligt. Om det är rätt tid på året får deras rörelser den encelliga organismen Noctiluca scintillans (Marelden) att blixtra till.

GRYNINGEN: Vid gryningen skyndar alla att återta sina dagliga platser: De Semipelagiska botten och de Pelagiska bara en halvtrappa ner. Detta upprepas dygn efter dygn alltmedan tiden går och man får hoppas att denna kedja förblir obruten om man betänker att denna dagliga migrering gör att ytvattnets biomassa ökar med 30% på natten. Det gör den till världens största massmigration. Detta är ingen katt och råttalek utan en med evolutionens hjälp uppbyggd livsviktig cykel som håller våra hav friska.

P.S. Östersjön var redan sårbart genom sitt unika läge. Tyvärr har ingen av de länder som omgärdar detta unika innehav förstått för än nu att dess resurser är på upphällningen. Kan något göras? Med min tunna har jag arbetat mycket och har under tiden läst på. Kanske kan vi alla dra vårt strå till stacken? Hoppas jag/ Birgit Ray D.S.